I dag tränade jag och Challe spår här hemma. Marwin gick två spår när vi klantade oss i det första. Han gick jättebra och sen var det Bellas tur, vilket också funkade bra.

Indy fick ett spår i skogen med pinnar i, som vi precis har börjat med. Det är ju alltid lite känsligt när man börjar lägga in något nytt moment, men vi tyckte att vi löste det bra innan vi började. Meningen är att han ska lägga sig när han kommer fram till spårpinnen och få beröm med godis. Allt väl så långt. Sista pinnen började han fatta meningen, men när jag lutar mig fram för att ge honom sin godis ramlar ju naturligtvis 10 pinnar ur min överfulla ficka och hamnar mellan Indys framben. - Va? Såg han ut att tänka och man får bita sig i läppen för spontana kommentarer åt sig själv. Men det gick så bra ändå, så vi tågade hem nöjda och glada men frostbitna näsor för lite värmande kaffe och sockerbulle. Att inte slicka sig om munnen när man äter sockerbulle går inte konstaterade Hanna och Lina!