Ja men det ä´la typiskt!

I går kväll begav vi oss mot Ballarp, vi skulle våldgästa Eva och Henke va tänkt. Mitt till urskogen skulle vi och det vara bara jag som varit där en gång innan, förutom Hanna då. Alla som känner mej VET vilket otroligt dåligt lokalsinne jag har...det hade inte ändrats precis. Nu skulle vi åka i mörker plus från ett annat håll. Vad kunde oddsen bli att vi skulle hitta dit?? Just det...NOLL!
Bak satt jag och tjatade att-Jag känner INTE igen mej...men kanske där, skulle vi in? Nehe..Inte den vägen heller. Till slut surnades det till i framsätet över hur faaan jag kunde ha så dåligt lokalsinne vilket resulterade i ett fnitteranfall från min sida.
-Mamma..hur kan du skratta NU?
Jaaa, hur kunde jag. Dit kom vi i allafall efter att blivit dirigerade av Eva, men det behövdes två telefonsamtal.
Idag var det lite hundträning igen, hade som vanligt bråttom och for iväg med Indy i hundkärran. Efter en stund kollar jag i backspegeln och ..SHIIIT!!
På taket på hundkärran sitter kattfan med vilt uppspärrade ögon!! Jaha... stannar tvärt och in med den i hundkärran, det kändes som deja vu (eller hur det stavas) Kanske det var därför bilen jag mötte körde ner en sväng i diket, då. Nåja, allt har sin förklaring. Det har hänt en gång innan fast med en annan katt och då på biltaket. Annars är allt lungt. Vi (eller ja..PG) har börjat att gräva för våran bastu som ska stå jämte huset, faktiskt kom samma katt och klev rätt över skopan när han grävde...Dom måste ha en diagnos våra katter!!