Harregud, tänkte jag först, hur orkar människan, vilken överkurs. Jag har full sjå att häva i tillräckligt med jord. Sen ska det förhoppningsvis växa något annat utom ogräs...om jag kommer ihåg att vattna. Annars dör väl ogräset också!
Men när jag gick där och pulade kom jag på att man kanske skulle ha en sångtema i rabatten istället för en berättelse. (Jag skämtar)
Kanske "ÅÅÅÅl bay may seeeelf!!! Men nu stämde ju inte det för jag har ju inte gjort rabatten själv. Ok, hur som haver fortsätter mina tankar och det blir mer och mer invecklat och mer långsökt så bara jag fattar till slut. Men mungiprorna glider uppåt och till slut kommer Hanna och knatar förbi, stannar upp och tittar på mej och frågar..Vad skrattar du åt mamma? Ja, vad 17 ska man svara på det, det går ju inte att förklara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar