Pappa 80 år!!

Här satt vi på kvällen när vi kommit fram och åt lite gott

Vilka levnadsöden det finns. På denna skolan bodde min pappa långt hemifrån. Farmor dog när pappa bara var 3 år och efterlämnade 3 små pojkar! Som det såg ut på den tiden fanns ingen hjälp att få.. Farfar fick lämna bort sina pojkar till släkt och vänner och arbetade i skogen, sen blev det inackorderingskola när dom blev lite större.. 

Farfar träffade dom bara på loven, då fick dom komma hem.. 

Pappa har berättat att barnen fick så mycket stryk av lärarinnan på skolan.. Hade dom blöta vantar fick dom stryk för det också.. Det behövdes egentligen ingen anledning..  Han ville aldrig sätta sin for där igen, men han har visat mej skolan och berättat mycket vad som hände! 

Och betänk att det bara är 70 år sedan!!

Min farmor Elinas sten på kyrkogården.. 

En dag för några år sedan var jag o pappa inne i härbräet. Ett gammalt timmerhus som han förvarat alla gamla grejer i.. Och där finns grejjer!! I ett skåp fann vi en massa brev. Det var brev som farmor skrivit från sjukhuset när hon låg inne för "kräfta" som man sa på den tiden. Läkarna kunde inget göra mer för henne och farfar gjorde allt han kunde för att hitta mer hjälp. Han skrev till en homeopat i Stockholm och vädjade om hjälp.. Ett kuvert kom tillbaka med medicin som han skulle ge.. Det kuvertet kom samma dag som farmor dog.. Även kvitto på begravning hittade vi och ett kvitto på syrenen farfar planterade på graven. Då, 1938 kostade den 5 kr. Antagligen en förmögenhet, den finns kvar än i dag..

Man blir så berörd men ändå så svårt att greppa.. Här inne i härbräet finns vår släkthistoria.

 Efter 6-årig skola fick pappa börja arbeta som getarpojke. Det innebar att man fick ett smörgåspaket och en flaska mjölk med sig varje dag och följde med getterna ut i skogen för att beta.. Även här bodde han hos några grannar uppe på fjället. Efter det blev han skogshuggare, sen flyttade han ner till småland. Innan han gick i pension var han platschef på NCC. 

Farfar gifte om sig med Klara som jag heller aldrig hann träffa..

Vi planterade så fint på graven hos farfar..

Många tankar och minnen blir det när man färdas så långt.. Faktiskt ganska skönt att sitta tyst mil efter mil och bara vara..

Min fina älskade pappa har fyllt 80 år.. I torsdags åkte vi upp till Vilhelmina jag och PG för och gratta honom på födelsedagen..
Han bor på ett demensboende sen några år tillbaka.. Kändes så fantastiskt underbart att se honom, såklart börjar jag gråta och han blev såå glad över att se oss. Är glad över att han kände igen oss, inte så lätt när man är gammal :)
-Men herregud!! Å så skrattade han så gott. Tittade på oss länge och vart så glad. Efter alla kramar så blev det paketöppning och tårta och kaffe. Pappas granne från Frostberget kom och grattade och vi satt en lång stund och pratade. Ja där satt vi och hade det gott..
Riktigt jobbigt att åka därifrån såklart.. Det dröjer ju tills nästa gång vi ses.. Inget man åker förbi så där bara när det är 100 mil emellan.
Hanna och kompisen har varit här och varit häst och hundvakt. Farmor har hållit ställningarna med mat och tillsyn.. Åh vad det är tacksamt!!