måndag 23 februari 2009

Då vet man att mössan är ful!

Bella som valp, oj vad busig hon var.


Tränat hundarna i kylan i 4 timmar, inte ätit sen frukost...jag var kort sagt jä..gt hungrig när klockan var 17.00.
Vi åker till stan och äter, sa PG.
Gulle dej, tänkte jag tillbaka. Fort som tusan gjorde jag rent i stallet och studsade in i bilen och for i ilfart till Max för att sluka lite mat. Där tar det så låååååång tid bara så medan vi stod i kön började vi studera varandra lite närmare..
-Ta av dej den fula mössan, säger PG, den ser rätt laj ut.
-Det går inte, säger jag, håret ser inte klokt ut efter 5 timmars hundträning, svett kall svett kall!Håret ser värre ut än mössan, väser jag.
-Det är inte möjligt!!
Tack för den du!
-Själv har du en himla skitig jacka, du! försöker jag.
-Du då. Din är både skitig och hål i!
Hoppsan. Fösöker hitta något mer med mina kritiska ögon..hm..han kan gott få höra att han inte är perfekt heller.
-Du..dina brallor är fulla med spån också, säger han.
Shit..tittar ner..japp, det stämmer..kängerna också. Jag kände mej plötsligt malplacerad kan jag säga.
Plan B blir att strunta i det..lodis eller inte..man ser väl varken fräsch eller intressant ut. Tur att man redan har sällskap, alltså! Vi slår oss ner och börjar äta, några bord längre bort sitter en mycket viktig person (ser det ut som han tycker) med datorn och knapprar. Snyggt klädd (snobbig) och proper..men ser väldigt ensam ut. Man är nog väldigt ensam om man åker till en hamburge-restaurang en söndagkväll och knapprar på sin dator. Stackars människa, tänkte jag. Han tänkte nog likadant om mej, i mina hund och stall kläder.

Idag på förmiddagen tränade vi igen med hundarna jag och Lottie, harregud, vi sliter väl ut dom stackarna. Men kul är det. Ronderingen satt bättre idag med Indy, kul. Han både vet och kan men gör det halvhjärtat så nu har mina röstresurser hörts över hela Gustav Adolf.
Och det hjälper...japp. Lottie körde på med Bessie och Macho ser ut att funka kanon. Båda tränade vi på apportering och framåt. Det tar tiiiid att få in dom momenten...av någon anledning!

1 kommentar:

Anonym sa...

*S* Jaaa...Åh vad jag känner igen mig...

Kicki