Att apportera en katt.

Musse Mus alias Kattfan.

Lottie kom upp idag en sväng, vi skulle köra spår och lydnad. Visst. Jag gick med i spåren för man lär sig ju alltid nya saker, och det stämde även denna gången fast inte som jag trodde. I slutet på Bessies spår kom den förb....de katten från andra hållet och gick bakspår och hade dratt i sig köttbullarna. Lottie hann precis sätta ner hälarna i backen och kanade bara en liten bit innan det stannade. Musse Mus var inte bekymrad över att Bessies käkar small 2 cm. framför näsan på honom utan vädrade lite vad hon fått i sitt spår. -Jaha, köttbullar som jag, verkade han tänka.
Hur i himmelens namn skulle jag få tag på kattfan utan att fördärva resten av spåret? Bessie skällde i falsett, snacka om störning. Fick tag i Musse till slut och minsann gick Bessie sitt spår perfekt. Men denna katt har varit en nagel i ögat på mej länge, vet inte hur många gånger han dyker upp från ingenstans och gått bakom mej när jag lagt spår och ätit upp näringen samtidigt som jag lagt ut den. -Schas hjälpet föga. Han sätter sig och väntar..
Indys spår gick riktigt bra...då satt Musse inburad i hundkärran ..Ha..där fick han iallafall!

Bella fick ett frågetecken över huvet när vi skulle träna apportering, det händer ju ibland. Men nu dök det upp ett annat problem. Tro det eller ej, men när jag kastade apporten, VEM dyker upp från ingenstans? Jo, Musse igen. Han hoppar fram till apporten....och då...
-Apport.
-Nehe, tänkte Bella. Adrig att jag apporterar en katt, bestämt sitter hon kvar fast det rycker i tassarna.
-Apport, nu skenar hon iväg men inte efter apporten utan Musse fick en liten springsväng innan jag kallade in Bella igen. Ha..där fick han, tänkte jag. Nyfiken i en strut och ett matmonster!!
Kan tillägga att Bella aldrig apporterat bättre än idag, kan bero på att båda fick vi oss ett gott skratt!!