Dagen börjar med möte på jobbet, folk redovisar från kurser och från kompetensutveckling. Mycket tankvärt kommer fram men också det som belyser det vi redan gör.
Tanken slår mej...
En efter en pratar och berättar.. Vi sitter och lyssnar, nickar igenkännande ibland och är sedan beredda att lyssna på nästa.
Men VAD är det vi själva betraktare och lyssnare totalt glömmer??
Jo, uppskattande ord, beröm över vad vi nyss fått oss till del, från någon annans arbete.
Inte särskilt uppmuntrande..
Dessvärre finns det överallt, vi bara gasar på och glömmer totalt bort att det finns engangemang och vilja hos många.
Vem ger mej av sin tid? Men för hur länge då??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Testa den melodi som jag är uppvuxen med:
-För varje varelse du träffar idag ska du tänka en positiv tanke om dem.
Det är tufft i början, man glömmer, men efter ett tag så blir man mer och mer uppåt och blir framförallt bättre på att uttrycka sin uppskattning i ord vid varje möte. Ett hjul av positiva energier har rullat igång, det är svårt att stoppa! :-)
Väl tankvärt inlägg min vän! :-)Tack...
Kram
Ja, det är precis det som är det viktiga. Att se det positiva men inte bara se utan också säga något positivt till sin kamrat eller kollega.
Ger jag eller någon annan av sin tid.. Glöm inte att ge något igen..Ett tack, kanske.
Så sant som säkert,i jobbet arbetar vi med uppsakttande intervjuer och det är riktigt bra.Lottie
Håller med, man får inte glömma att visa sin uppskattning,för den hjälp eller stöd,mm man får. Man måste ju också lära sig att lyssna tillbaka. Det handlar mycket om att ge och ta, även i vänskap så som på jobbet. Då blir kanske allting lite positivare. Kram
Skicka en kommentar