-Med lite ilska och envishet går det..HA!!

Idag var min dator klar från virusrensning, han hade inte sett nåt liknande på sina 20 yrkesår inom databranschen!! Trodde den var förlorad (dator alltså!) men..
-Jag tar detta som en utmaning, sa han. Oj, vad jag var tacksam när han ringde och sa att den var klar. Jag svävade iväg med bilen och hämtade den på direkten.
Väl hemma..Jaha. Det gick inte ställa tillbaka den på samma ställe heller, inte för att jag var rädd för att få tillbaka viruset, det vet jag hur den kommer dit, utan för att jag börjat att måla och spika på den delen av rummet. Men nu skulle den igång!! Jag är väldigt bestämd ibland(?).
Då innebar det att det lilla skrivbordet med datortillbehör skulle upp på övervåningen så länge och det var bara att hugga i och börja med det.
Fast...först la jag ut ett spår till Indy, det kunde ligga till sej medan jag grejade detta..japp!! Timern på telefonen på 30 minuter, det blir lagom "liggtid".
In igen och hugger tag i skrivbordet, det kommer strax ovanför 3 trappsteg, tvärstopp. Nehe!!
Men..om jag liksom kryper in under skrivbordet, och lyfter lite, så blir jag nog starkare?? Jaha, två trappsteg till men sen kändes det stopp..och jag var väääldigt varm och arg vid det laget.
Då ringer naturligtvis min telefon och talar om att nu..nu har Indys spår legat i prick 30 minuter.
Jaha! Plan B, vad faan ska jag göra nu. Fast under skrivbordet som sitter fast i trappan.
Då kommer Hanna in (Jippi) och undrar om jag behöver hjälp?
Neeee..(genom att hämta en yxa, då eller?)
-Men du mamma!! Nu är katterna i ditt spår och äter upp korven!!
Och vipps var skrivbordet uppe...
Snipp snapp..