Mystiskt..

Alla som känner mig vet att jag kan ha "spöken i hjärnan". Inte så farligt som det låter, men jag kan få för mig och känna saker. En sak som jag funderar över ibland, var en liftare jag tog upp för ett tag sedan. Verkligen mysko.
Jag kom och skulle svänga ut på väg 195 och lite längre bort på en busshållplats, stog det någon och verkade spana åt mitt håll. När jag kom närmare sprang hon ut och vevade med armarna och ville verkligen att jag skulle stanna. Jag var ju tvungen att stanna och undrade vad som stod på men jag körde bara ner rutan en lite bit.
-Jo, hon undrade om jag skulle åka och detta hållet och det kunde jag ju inte neka till. Hon ville åka med så långt hon fick, hon skulle till Hjo på utflyckt.
-Jaha, var tveksam. Kände att detta vill jag egentligen inte.
-Hm, visst åk med du en bit.
Bagaget hade hon slängt i diket och det skulle ju med. Helt svartklädd och sjaskig var hon.
Min instinkt sa mej att detta var inte OK. Hon hade stått där i flera timmar och liftat. Någon hade skjutsat henne på denna sida Vättern, men det skulle gått snabbare att åka andra sidan, sa hon mer för sig själv.
-Jaha, vad ska du hitta på för kul i Hjo?(En söndag e.m kl.1600 när allt är stängt)
-Utflyckt, jag har inte varit i Hjo på 20 år, minst. Undrar hur lång tid det tar för mig att lifta till Hjo? Undrade hon. (svårt att svara på)
-Men varför tar du inte bussen då?
-Jag liftar alltid!!
Verkligen en udda person och började bli närgången i frågorna..usch!!
Jag fick sådana obehagskänslor och var tacksam när jag kunde släppa av henne borta i Rödån.
Undrar än idag vem det var egentligen, och hur det gick..faktiskt!