..måste man få skratta efter en stund. Det är det som är det svåra. Vad finns det att skratta åt? Igårkväll var jag verkligen ledsen för Bessie är dålig, för Lottie och Peters skull också naturligtvis. Bessie och Lottie är
frontfigurer i alla sammanhang när vi tränar, både syns och hörs! Jag vet vad Bessie betyder för Lottie.
En liten kattunge skingrade ledsamheterna en stund med sina glada upptåg och språng. Våran nya kattunge Fritz hade i ett svagt ögonblick fått lov att sova hos oss. Hanna tyckte han var för busig och Petter fick nog natten innan. Han hade klöst sig ner under täcket och kanat sig fram med klorna ner till fötterna. Alltså tvärvägrade Hanna när hon fick höra detta! Lille Fritz är BUS nr1 i en person. Men vilken go katt. Som en racerbil för han fram på täcket och tvärnitade ibland och tittade upp för att spana in något nytt att attackera. Det var skönt att dra på smilbanden och sen känns det alltid lite lättare.
-Mitt i en sorg eller ledsamhet går det hitta en glimt av liv någonstans- bara man har förmågan att upptäcka den.
-Varför man ska välja en schäfer..Hmm!! Det är praktiskt, man vet alltid var dom är..eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar